Den allra första semlan...

När jag var liten och kom hem från skolan några veckor i februari stod det då och då en semla och ett glas o´ boy och väntade på köksbordet. Det var naturligtvis min hårt yrkesarbetande mammas förtjänst. Hon cyklade hem på lunchen och skyndade sig att fixa så att hennes omtänksamma ande svävade över det annars så tysta och tomma huset.
Hon brukade lägga fram tidningar också som hon hade lånat. Då läste jag novellerna i Allas samtidigt som jag mumsade i mig godsakerna.
De där stunderna var de bästa på hela dagen.

För första gången i mitt liv bakade jag så semlor igår. Till min allergiske son. Naturligtvis använde jag mammas recept (något modifierat). Han har alltid undrat över den där vita fluffigheten och nu var det alltså dags att äntligen få smaka på grädde. Pyttelite grädde.
Därför blev det minisemlor med laktosfri vispgrädde och pudrade med florsocker. Det var inte förrän de redan var uppätna som jag kom på att jag borde ha fotograferat dem!

Mammas omtänksamma semlor:
100 g smör (går bra med mjölkfritt margarin)
3 dl mjölk (eller havremjölk)
1 1/2 pkt jäst
1/2 tsk salt
1 dl socker
1 1/2 tsk hjorthornssalt
9 dl mjöl
1 ägg (det uteslöt jag)

Jäs degen i 10 minuter innan du bakar ut cirka 20 runda bullar (det blir mer om man som jag gör minisemlor). Jäs sedan i ytterligare 45 minuter. Tål man ägg så kan man pensla bullarna.
Grädda i ugnen 5-10 minuter i 225 graders värme.

För den som är allergisk mot mjölkprotein så finns det vispbar sojagrädde, men en hel del är ju allergiska mot soja också, då kan man prova att vispa havregrädde med gelatin. Vi hade nu turen att få använda laktosfri grädde! Mums

Min omsorgsfulla mamma var bekymrad över att barnbarnet inte fick mandelmassa (eftersom han är allergisk mot nötter) och gav förslaget att lägga en liten blandning av banan, kakao och grädde i botten.
Succe!

Om han tyckte om fluffigheten? JAAAA! Han bad om att få två och jag gav vika...