En gång hörde jag Henning Mankell berätta att han i Tyskland fått frågan om vad han trodde Kurt Wallander röstade på, och vad han skulle ha röstat på i det tyska valet.
Det är en intressant tanke.
När man skriver böcker försöker man ta reda på så mycket som möjligt om dem man skriver om. Vad tycker de om, vilka avgörande händelser finns i deras liv, vad lyssnar de på för sorts musik. Alla frågor man kan ställa sig hjälper till att fördjupa den människa man är i begrepp att gestalta.
En annan aspekt av frågan är att människor i böcker, teater och filmer kan bli så levande att de flyttar in i ens medvetande. Man förväntar sig att de ska finnas, komma cyklande förbi en på gatan, kanske stanna upp och prata en stund.
Då hade man förmodligen inte ställt frågan vad de röstade på. Det är en sådan där social kod man tidigt får lära sig. Men man hade kanske funderat.
Det gör i alla fall jag.
Det finns många olika människor i böckerna om La Stella, säkert röstar de lite olika, men en sak är jag ganska säker på: En tvärpolitisk valvaka på La Stella hade gått i solidaritetens tecken, dörren hade stått öppen, lite bråk kanske hade uppstått men det är väl sådant man får stå ut med. Det viktiga hade varit insikten att vi inte är någonting utan varandra, och att varje människa i världen har rätt att söka sig ett bättre liv.
De hade säkert bjudit på något från ställen som Jämtland (såklart), Italien och Vietnam. Buffémat eller gaffelbitar som vi kallar det, det finns en mångfald i vår kokbok Kärlek och käk. Tack världen för all inspiration!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar