Bara det inte var så svårt att börja ibland

Vådan av att komma igång

Solen skiner ute. Det gjorde den igår också. Då promenerade jag, det håller demonerna borta. Kanske borde jag göra om det i dag. Trava på. Förr eller senare kommer man till den punkt då man börjar skriva igen. Jag är inte där än.

Jag känner dock igen signalerna. Rastlöshet till exempel, den kommer alltid smygande när det är dags att ta tag i saker. När det gått för lång tid av overksamhet. Det är rörigt hemma. Det fungerar alltså inte längre att distrahera sig med städning.

Människor kommer till en i huvudet. Inte sådana som du och jag, utan andra mer andliga varelser som befolkar böcker.

Som Anders och Linda. Jag hör ett samtal som de kanske har på bryggan vid Storsjön.

Eller Elias, det finns något han vill säga. Kanske handlar det om Bobby, eller om favoritmorbror Håkan som på något vis glidit honom ur händerna.

Så där håller det på.

Jag och Eva har ett nytt projekt på gång. Om det går det ingenting att säga, då förstörs magin, men jag känner att det finns en speciell person som gärna vill göra sin röst hörd.

Bara det inte var så svårt att börja ibland ...