Äpplen och ärlighet?

I dag regnar det. Ihållande och tröstlöst. Men igår, igår var det den där särskilda sortens höstdag som gör att det går att älska den här årstiden.
Jag jobbade i trädgården på min och Evas gemensamma sommarö. Slet med en rönnspirea som tagit över ett alldeles för stort hörn av tomten. Grävde upp rötter, frilade en vacker bergäll och tittade då och då på ett älskat äppelträd i närheten.
Det är så här en stor del av böckerna i bärserien har kommit till. På ön, i våra trädgårdar, där det undermedvetna får fritt spelrum under lagom ansträngande kroppsarbete.
Vi kan ha suttit på våra verandor, eller suttit vid bryggan och diskuterat relationen mellan Börje och Anita eller hur nyheten om Håkans relation med Susanne kommer att tas emot. Satt igång nya tankar helt enkelt, dock inte färdigtänkta.
Det sker med gräsklipparen i handen, eller möjligen med sekatören i högsta hugg!
Igår kom jag att tänka på äpplen, att det krispiga svala på något vis hör ihop med det som är så lätt att förknippa hösten med, upprensning och nystart. Äpplen och ärlighet på något vis.
Sagt och gjort. Jag plockade hem lite av äpplena för att bära med mig känslan, inhandlade en ny pärm för framtida ordning (vackra mönstret virrvarr) och inser att det nog skulle gå att skriva många sorters fortsättningar på böckerna om familjen kring La Stella. Eller kanske deras grannar?
Här är i alla fall något att värma sig med kalla höstkvällar:

Äpplen i calvados:
3 äpplen
1 msk smör
2 msk ströxocker
rivet citronskal
3 msk calvados

Skala och kärna ur äpplena och dela dem på hälften. Skiva halvorna tunt.  Smält smöret och rör ner socker, citronskal och calvados till en sås. Vänd äppelskivorna i såsen och lägg dem på ett ugnsfast fat och tillaga dem i 225 grader i cirka 15 minuter i ugnen. Servera gärna med glass.