Vad är det för lustig lust efter lakrits som lockar mig?

Man brukar höra historier om konstiga lustar som drabbar gravida kvinnor. Själv minns jag att jag åt lakrits som en galning när jag väntade mitt första barn. Jag ville verkligen ha lakrits hela tiden. När jag sedan ammade samma barn ville jag ha dixikola och semlor. Annars minns jag inte så många sådana cravings.
Men nu, jag har drabbats av lakritslust - och nej! Jag väntar inte barn! Men lakrits vill jag ha. På Chokladfabriken i Stockholm har de lakritskola med havssalt, beroendeframkallande, se bild. Och idag upptäckte jag att Renée Voltaire har små prasslande påsar med olika typer av lakrits. Vad ska detta betyda, är det någon brist som gör att man bara vill ha lakrits? I så fall vad? Och vad säger mitt LCHF-samvete? Illa, illa. Men gott så gott!