Är det alltid höst kring La Stella?

Det är inte förrän nu jag känner att hösten är här på riktigt. Det är krispigt i luften. Igår kväll när resten av familjen sov satt jag i vardagsrummet med balkongdörren öppen och då och då svepte kyliga vindar genom mig. Det var alldeles underbart.

Kommer på mig själv att längta upp till vår bärvärlds Östersund. Till färgerna, det sprakande och eldiga som möter de första stråken av vinter. Frost.

Det slår mig att jag ofta tänker att det är höst hos människorna kring La Stella. Nystart och vemod om vart annat. Oro inför den stundande vilan.

Tanken: är det så här jag ska ha det?

Så här kommer en Orolig Ossobuco från boken Vinbär och vemod:

4 st tjocka kalvlägg
svartpeppar
salt
4 msk vetemjöl
5 msk olivolja
2 st finhackade gula lökar
2 st pressade vitlöksklyftor
2 st morötter, finhackade
2 dl kalvbuljong
1 stjälk finhackad blekselleri
2 kvistar timjan
1 st lagerblad
1 bit citronskal
2 dl vitt vin, torrt
3 st tomater
1 msk tomatpuré

Gremolata

4 st finhackade vitlöksklyftor
Rivet citronskal
2 msk persilja, finhackad

Salta och peppra köttet och vänd det i mjöl. Hetta upp olja i en vid stekgryta och bryn köttet på båda sidor, tills det fått en fin stekyta. Lyft upp köttet och håll det varmt.

Skala lök, vitlöksklyftor, morötter och blekselleri och finhacka dem. Lägg ner grönsakerna i grytan och fräs dem under omrörning. Tillsätt timjan, lagerblad och citronskal, späd med vin och buljong.

Flå och kärna ur tomaterna, skär dem i små bitar och blanda dem med grönsakerna. Rör om väl och lägg tillbaka köttet i grytan. Brässera i en och en halv timme under lock på svag värme.

Finhacka vitlöken till gremolatan och blanda med rivet citronskal och persilja. Lägg upp köttet på serveringsfat och strö över gremolatan. Häll på såsen.