En blick på sommarens bilder och det är lätt att inse varför det just blev en bärserie som jag och Eva skrev. Smultronen, vinbären, hallonen och lingonen säger väldigt mycket om tillvaron. Våra föreställningar och drömmar. Jag tror till och med bären och bestyren kring dem danar oss som människor. Jag kommer ihåg farmor. Hon proppade ned fullt med vinbär i en blå plastmugg och så sockrade hon, sedan satt vi i hennes hammock och kom själva kärnan i vår existens nära.
När Eva såg till att vinbär hamnade i hennes närliggande trädgård på landet var det som om hon planterat en kompass. Det går att rätta sig efter de där bären. Och det har vi gjort!
Hos mormor var det annorlunda, vi gick på jakt efter vildhallon, rev oss på armarna, stoppade en hel del i munnarna där ute i skogen och liksom rullade oss i den där underbara doften som gör en nästan salig. Jag tänker på mormor när vildhallonen sprider ut sig på tomten. Det är som om hon har bosatt sig där och säger åt mig att stanna upp och njuta. Va inte så förbannat nyttig.
Lingon är strävare. Det var skittrist att plocka. Nödvändiga. Liksom framåtblickande. Jag menar, lingonsylt ska man ju ha till det mesta. Palt, potatisbullar, blodpudding, kroppkakor, köttbullar, gröt ...
Runt bären finns ett helt vardagsliv. Inte bara den kring La Stella i Östersund!
Förutom hjortron återkommer vi ständigt till blåbär. Är det inte något mycket vänligt över blåbär? Här kommer i alla fall varje sommars måste:
Blåbärskakan!
Gör en halv sats vetedeg. När den har jäst i 30-35 minuter kavlar man ut den till en tunn rundel, flyttar över den till en bakplåt, viker upp kanterna och häller blåbär i mitten. Man kan sockra om man vill men jag brukar strunta i det. Så gräddar man i cirka 15 minuter i 225 grader varm ugn. Bör ätas alldeles, alldeles färska.
3 kommentarer:
Mmm! Vad gott. Blåbärspaj brukar det bli hos oss, en av sönernas favoritefterrätter. Blåbär är verkligen folkbär, tycker jag. Just inte så sträviga och nyttiga som du beskriver lingonen, men inte heller så sött lyxiga som hallonen. Utan något mitt emellan. Svensk lagom kanske, vilket får en av mina vänner att rysa (vi diskuterade det ordet idag) medan lagom och blåbär för mig är något väldigt fint. Blåbär är gott och samtidigt så otroligt nyttigt, inte glamoröst men med spännande dolda sidor bakom det lite oansenliga yttre (som att de engelska stridspiloterna under andra världskriget fick käka blåbär för att en av dessa bärens så många fantastiska egenskaper lär vara att det är bra för mörkerseendet).
Och vilken fin Bärblogg ni gjort!
Tack Maria! Jag börjar känna ett allt större begär efter att skriva: Blåbär och begär
Där är den ju!
Ska jag laga till nästa pysselkväll här hemma!
Skicka en kommentar