Den ungerska grytan blev väldigt god. I stort sett var det en Boeuf Bourguignon men med mycket mer paprika. Vips blev det en ungersk Boeuf! Såsen blev så syndigt god att mina gäster bad om skedar för att slurpa i sig den.
Dessert var chokladmousse med chiliflingor och calvados. Dottern nobbade den för att den smakade sprit, vi andra slukade den. Jag fick idén att göra den i de gamla punschmuggarna i silver jag har. Visst ser det fint ut?
Vi var en grupp gamla grannar som samlades, vi har sett våra barn växa upp på samma gata, nu är vi spridda över Stockholm de flesta av oss men vi har mycket att tala om. Det gjorde vi igår. Sent blev det, kanske därför jag känner mig trött idag och aningen håglös. En känsla som jag avskyr och som inte ens en kvarbliven mousse botar.
2 kommentarer:
Jag måste få berömma er fina kokbok igen. Jag blir så inspirerad och glad varje gång som jag använder den.
Nu senast gjorde vi älgkött med smak av tillförsikt. I brist på filé tog vi älgkalvstek från Harads. En festmåltid.
Tack Eva! Vad vi blir glada för din kommentar. Sakta känns det nu som om det börjar bli roligt att laga mat igen!
Skicka en kommentar