lördag 31 oktober 2009

En frukost att drömma om



Jag samlar inspiration till nya Annica och Eva-böcker långt borta. Idag åt jag frukost på Nam Hai, ett hotell med sparsmakad lyx utanför Da Nang. En stor honungskaka direkt från bikupan droppade honung ner i små skålar, det fanns nypressade juicer av allt från mango, vattenmelon och apelsin... och så vidare. Smoothies av mango eller jordgubb, pannkakor, vietnamesiska soppor och grönsaksrätter, ja det fanns faktiskt allt!
När vi beställde in en cappucino kom den perfekt stark och välskummad - och till den serverades en råsockerklubba på en kanelstång att röra med.

Vårt vanliga hotell har också härliga frukostar med mycket färsk frukt men det är betydligt enklare. Nam Hai slår det mesta. Klart man undrar över utvecklingen. Överallt på vägen mellan Da Nang och Hoi An byggs det nya hotell, de gamla små husen försvinner. Det är som överallt i världen. Jag vågar inte ens tänka på vad det skulle kosta att bo där.
Men vi njöt av frukosten och av att simma i poolen vänd mot havet. När man simmade såg man rakt ut mot horisonten, det var som om bassängen och havet gick ihop i en enda lång vattenlinje. Vid poolen serverades en liten skål med mangosorbet.

söndag 18 oktober 2009

Fuskare som frossar i frukt

Jag har ätit LCHF ett tag, Low Carb, High Fat. Det innebär att man inte ska äta så mycket frukt, Men hur kan man låta bli att äta färsk frukt i Vietnam! Det vore ju rentutav korkat! Annars älskar jag den dieten,inget bröd, ingen pasta ingen potatis. Det är okej, Inget ris. Helt okej. Jag klarar allt det och mår bra. Massor av ost, smör, mums. Men jag erkänner så gärna att jag fuskar här i Vietnam med frukten. Frukosten är ett stort dignande bord med fruktfat. Mango, melon, papaya och en massa frukter som jag inte vet namnet på. En ser ut som en handgranat, smakar ljuvligt!
Frukt är godis, säger LCHF. Jag erkänner jag är en fuskare som frossar i godis just nu!

fredag 16 oktober 2009

Eva är i Vietnam

Eva är i Vietnam ...
Sitter och tittar ut på höstrusket. Eva är i Vietnam, långt borta från mig, familjen kring La Stella, norra delarna av Sverige och jag tänker att jag borde skriva något som har att göra med den del av världen hon är i.
I Lingon och lust är Sandra djupt förälskad i den vackre Shanti Li, han som är annorlunda. Precis som hon känner sig annorlunda fast hon egentligen borde känna sig mitt i. Hans pappa är från Indien, hans mamma från Vietnam.
Det var nog någon som han jag längtade efter när jag gick på gymnasiet!
Något vietnamesiskt bjuder han inte på, men väl indiskt och det är ju i alla fall en bit på väg. Eller hur, Eva?! Ha det så underbart där du är!

Samosas för förälskade: Små indiska pajer som kan fyllas med köttfärs eller kryddad potatisröra.
Degen:
4 dl vetemjöl
1 krm salt
4 msk olja
4 msk vatten
Köttfärsröra:
300 g lammfärs
Garam Masala efter behag
Potatisröra:
4-5 finhackade potatisar
1 finhackad lök
2 cm finhackad färsk ingefära
1 finhackad pepparfrukt
Garam Masala efter behag
lite citronsaft
cayennepeppar

Arbeta ihop salt, mjöl, olja och vatten till en deg, knåda några minuter så den blir blank och fin.
Pensla med olja och låt degen vila i en plastpåse i kylen minst en halvtimme.
Gör en god köttfärsröra, använd gärna lammfärs.
Eller stek en blandning av finhackad potatis och lök som kryddas med finhackad ingefära, Garam Masala och en finhackad pepparfrukt. Smaka av med citronsaft och lite cayennepeppar.
Dela degen i åtta delar och kavla varje degklump till en rund platta. Dela plattan på hälften, skär en skåra så en liten ficka bildas och häll i fyllningen. Tryck ihop pajen noga med en gaffel så att en cirka fem mm bred kant bildas.
Fritera dina samosas i olja i en vid panna tills de är guldbruna. Låt dem rinna av på hushållspapper.

måndag 5 oktober 2009

Är det alltid höst kring La Stella?


Det är inte förrän nu jag känner att hösten är här på riktigt. Det är krispigt i luften. Igår kväll när resten av familjen sov satt jag i vardagsrummet med balkongdörren öppen och då och då svepte kyliga vindar genom mig. Det var alldeles underbart.
Kommer på mig själv att längta upp till vår bärvärlds Östersund. Till färgerna, det sprakande och eldiga som möter de första stråken av vinter. Frost.
Det slår mig att jag ofta tänker att det är höst hos människorna kring La Stella. Nystart och vemod om vart annat. Oro inför den stundande vilan.
Tanken: är det så här jag ska ha det?

Så här kommer en Orolig Ossobuco från boken Vinbär och vemod:

4 st tjocka kalvlägg
svartpeppar
salt
4 msk vetemjöl
5 msk olivolja
2 st finhackade gula lökar
2 st pressade vitlöksklyftor
2 st morötter, finhackade
2 dl kalvbuljong
1 stjälk finhackad blekselleri
2 kvistar timjan
1 st lagerblad
1 bit citronskal
2 dl vitt vin, torrt
3 st tomater
1 msk tomatpuré

Gremolata

4 st finhackade vitlöksklyftor
Rivet citronskal
2 msk persilja, finhackad

Salta och peppra köttet och vänd det i mjöl. Hetta upp olja i en vid stekgryta och bryn köttet på båda sidor, tills det fått en fin stekyta. Lyft upp köttet och håll det varmt.

Skala lök, vitlöksklyftor, morötter och blekselleri och finhacka dem. Lägg ner grönsakerna i grytan och fräs dem under omrörning. Tillsätt timjan, lagerblad och citronskal, späd med vin och buljong.

Flå och kärna ur tomaterna, skär dem i små bitar och blanda dem med grönsakerna. Rör om väl och lägg tillbaka köttet i grytan. Brässera i en och en halv timme under lock på svag värme.

Finhacka vitlöken till gremolatan och blanda med rivet citronskal och persilja. Lägg upp köttet på serveringsfat och strö över gremolatan. Häll på såsen.