onsdag 30 september 2009

Bärböckerna - Långt från Stureplan, nära livet

Vi utmanar varandra ibland när vi har ett samtal inför publik om bärböckerna. Det blir mer spännande om vi har oväntade frågor till varandra. På ett framträdande på Bok och Bibliotek kom vi på frågan om varför våra egna böcker är mer sorgsna, ofta, än t ex bärböckerna som trots mycket dramatik ju ändå har en ljus underton. Vi gillar att fundera på det, men vi har inga svar ännu!
Vi tycker verkligen om att vara ute och prata om bärböckerna, det ger ny energi. Som förra året när vi var ett av målen för en litterär stadsvandring i fina Östersund. Vi stod vid en av miljöerna i böckerna och grupper av människor kom förbi, de frågade och vi berättade. Det var riktigt kul!
Nu hoppas vi snart kunna besöka Östersund igen - om biblioteket vill och det hoppas vi de gör!

Vi brukar skoja om våra böcker med varandra och hitta på slogans om dem,där i Östersund sa vi: Bärböckerna - Långt från Stureplan, nära livet.
Vi hade inte riktigt tänkt att det skulle bli en tidningsrubrik dagen därpå, men det blev det.

onsdag 23 september 2009

Romantisk marängsviss eller bitterljuv lingonmaräng

Den trevlige Dan Höjer beskriver i fina tidskriften Opsis barnkultur, Evas senaste egna bok, Mellan två världar, som en osannolik men romantisk marängsviss. För oss som älskar marängsviss är det härligt. "Vore jag 14-15 hade jag slukat boken och drömt om att göra detsamma som huvudpersonen", skriver han.
Johanna, huvudpersonen, tröttnar på att föräldrarna behandlar henne som ett kolli, hon skolkar från skolan, jobbar på kafé och drar sedan i hemlighet till Paris för att träffa sommarkärleken. Vad roligt jag hade när jag skrev den. Jag var Johanna i några intensiva månader. Dan tycker föräldrarna är för lättlurade. Kanske, men föräldrar är ofta lättlurade, vi vill att allt ska vara så bra. Jag är glad att läsningen av boken är som lustfylld marängsvissförlustelse.

Marängsviss kan alla göra. Här får Dan och alla ni andra i stället ett recept från Lingon och lust på Vilgots bitterljuva lingonmaräng:

3 äggvitor
1 dl strösocker
1.5 dl färska/frysta lingon blandat med några msk strösocker
1.5msk florsocker
Värm ugnen till 250. Vispa vitor till en styv smet, vänd försiktigt ner sockret.
Värm lite socker i en stekpanna, tillsätt lingon och låt socker och lingon smälta samman, häll upp i en skål.
Häll en tredjedel av marängsmeten i en ugnsfast form, tillsätt lingonen och häll på resten av marängsmeten. Sikta florsockret över ytan,
Grädda i nedre delen av ugnen tills marängen fått fin färg, 5-6 minuter. Servera med grädde eller med lingongrädde (vispgrädde blandat med några skedar god lingonsylt).

tisdag 22 september 2009

Ses vi i Göteborg?

Snart är det dags för Bok & Biblioteksmässan i Göteborg. Hoppas vi ses där.
På söndag eftermiddag, på Författarförbundets scen (A01:60/62), pratar vi om familjen kring La Stella och hur det är att skriva ihop. Hoppas vi ses!

fredag 18 september 2009

Pavlova är den godaste tårtan på födelsedagen

Jag funderar på födelsedagar idag. Annica fyller nämligen år. Hon ska firas ikväll. Länge kunde jag inte tänka mig en födelsedag utan familjen runt sängen och choklad med vispgrädde och paket. Min värsta födelsedag var när jag fyllde 39. Då hade min man helt enkelt glömt bort att jag fyllde år. Jag låg där och väntade ivrigt på uppvaktningen, ingen kom. Det var bittert. Annica hade säkert de små killarna, mannen och paket runt sig i morse.

Bästa födelsedagstårtan är marängtårtan Pavlova. Som en dröm. Den är enkel att göra och variera.
Hårdvispa fyra äggvitor så du kan vända bunken upp och ner, häll ner en tesked ättika och en matsked maizenamjöl på slutet, vänd sakta ner två deciliter strösocker i smeten som ska vara styv och blank. Grädda i 13o grader, lägg ut tårtsmeten på en plåt i den form ni vill ha tårtan, på en ritad rundel eller som en fyrkant. Den får stå länge i ugnen, kanske två timmar, tills marängen är lätt och färdiggräddad.
På tårtan läggs sen massor av grädde och till exempel högar med tunt skivade jordgubbar. Riv choklad över. Njut.

onsdag 16 september 2009

Det är så skönt med någon som hjälper en att nysta när tråden går av

Jag skryter inte längre med min simultankapacitet som jag gjorde förut - kanske har jag tappat den. Kanske inser jag att det är bättre att gå in helhjärtat för det jag gör. Men när det gäller skrivandet så finns ändå olika kanaler i mitt huvud som går att hålla igång samtidigt.
Jag har en skör tråd som jag nystar i sedan länge, det är ibland ensamt och tröttsamt och ingen hjälper mig när tråden går av. Därför är det så skönt att nysta ihop med Annica, eller att vara tre som nystar ibland som när vi är Emma Vall. Som nu, när både Annica och jag är lite sega, vi kommer inte riktigt igång, vi har gjort mycket i år, publicerat flera böcker. Nu stöttar vi varandra varsamt, vi vet att vi är på väg att komma igång igen men vi är som två små sköra gummor som stöttar varandra på promenaden just nu - snart flyger vi nog fram över stigen igen, just nu trevar vi oss fram.

tisdag 15 september 2009

Bara det inte var så svårt att börja ibland

Vådan av att komma igång
Solen skiner ute. Det gjorde den igår också. Då promenerade jag, det håller demonerna borta. Kanske borde jag göra om det i dag. Trava på. Förr eller senare kommer man till den punkt då man börjar skriva igen. Jag är inte där än.
Jag känner dock igen signalerna. Rastlöshet till exempel, den kommer alltid smygande när det är dags att ta tag i saker. När det gått för lång tid av overksamhet. Det är rörigt hemma. Det fungerar alltså inte längre att distrahera sig med städning.
Människor kommer till en i huvudet. Inte sådana som du och jag, utan andra mer andliga varelser som befolkar böcker.
Som Anders och Linda. Jag hör ett samtal som de kanske har på bryggan vid Storsjön.
Eller Elias, det finns något han vill säga. Kanske handlar det om Bobby, eller om favoritmorbror Håkan som på något vis glidit honom ur händerna.
Så där håller det på.
Jag och Eva har ett nytt projekt på gång. Om det går det ingenting att säga, då förstörs magin, men jag känner att det finns en speciell person som gärna vill göra sin röst hörd.
Bara det inte var så svårt att börja ibland ...

onsdag 9 september 2009

Vad är det för lustig lust efter lakrits som lockar mig?

Man brukar höra historier om konstiga lustar som drabbar gravida kvinnor. Själv minns jag att jag åt lakrits som en galning när jag väntade mitt första barn. Jag ville verkligen ha lakrits hela tiden. När jag sedan ammade samma barn ville jag ha dixikola och semlor. Annars minns jag inte så många sådana cravings.
Men nu, jag har drabbats av lakritslust - och nej! Jag väntar inte barn! Men lakrits vill jag ha. På Chokladfabriken i Stockholm har de lakritskola med havssalt, beroendeframkallande, se bild. Och idag upptäckte jag att Renée Voltaire har små prasslande påsar med olika typer av lakrits. Vad ska detta betyda, är det någon brist som gör att man bara vill ha lakrits? I så fall vad? Och vad säger mitt LCHF-samvete? Illa, illa. Men gott så gott!

söndag 6 september 2009

Dags för äpplen från egna träd

Mitt äppelträd ger inte många frukter i år, jag har plockat några genomskinliga gröna från de knotiga grenarna.

Måste beskära, måste ympa. Ett annat år. På Annicas tomt finns ett äppelträd som dignar av härliga röda äpplen, inte så goda att äta men perfekta till paj med ett smuligt täcke av krispiga havregryn, smör, lite socker, mjöl och kanel.

Eftersom jag för tilfället äter LCHF så vill jag inte ha mjöl eller socker. Det fick bli äpplen i ugn i stället. Jag skalade och klyftade några äpplen och varvade i en form med mycket kanel, honung, hackade nötter. In i ugnen. 220-225 grader i ungefär 20 minuter til. Lättvispad osockrad iskall grädde till, det få man äta! Honungen kanske är lite tveksam, men det tog jag ändå!

fredag 4 september 2009

Minns sommarens fröjder när du njuter av din Hiramsylt i vinter

Min mamma pratade om Hiram med ett lyriskt tonfall. Men det var egentligen bara ett enda recept hon menade då, Hirams svartvinbärssylt. Den är gudomligt god. Jag har mammas recept. Jag kokar som hon gjorde. Ändå blir den aldrig lika god, nostalgiskt dröjer den sig kvar i minnet tillsammans med min lilla mammas förtjusning. Här är hennes Hiramrecept i alla fall:

Mamma Gullis Hiram

2 liter svarta vinbär
1 liter vatten
2 liter strösocker

Rensa bären och skölj. Lägg dem i en gryta med vattnet. Det ska koka i cirka en kvart. Då tar du grytan från spisen och rör ner sockret (och ja, jag vet, det är mycket socker!) Rör och rör tills allt socker har smält.

Jag brukar frysa min sylt. Ta fram den i vinter och njut av sommaren.

torsdag 3 september 2009

Klappgröt smakar som ett sommarmoln

Klappgröt, denna underbara nu nästan bortglömda efterrätt, det smakar som ett sommarmoln, lätt och luftigt och alldeles underbart. Det smakar mammas mat och det smakar sommar, mest av allt smakar det min norrländska barndom.

I Lingon och lust har vi med ett recept på Klappgröt:
1 liter vatten
5 dl lingon
2 dl socker
1.5 dl mannagryn
1 tsk vaniljsocker

Koka vatten. lingon och socker i 15 minuter. Sila, kasta lingonskalen. Häll tillbaka saften i kastrullen. Vispa ned mannagrynen och låt det koka 6-8 minuter. Låt svalna. Vispa med vaniljsockret tills det blir luftigt och rosa. Servera gröten kall med mjölk och socker på /kan uteslutas!/ eller med vispgrädde.

Idag på facebook när jag tipsade om vår Bärblogg frågade Ewa Ulander efter god efterrätt med lingon men utan ägg att ha till kräftskivan. Jag tänkte just svara Klappgröt men Marie-Louise var snabbare än jag och bidrog med just Klappgröt. Två själar samma tanke, det var kul!

onsdag 2 september 2009

tisdag 1 september 2009

En lingonpaj till dessert

När det nu finns lingon och vi har gett er ett recept på gryta kanske ni vill ha ett lingonrecept också på en efterrätt? Här kommer ett recept ur Lingon och Lust, vår goda lingonpaj.

Lingonpaj
Gör en deg av:
300 g smör
8 dl vetemjöl
1 dl florsocker
2 ägg
3 msk kallt vatten

Blanda:
7 dl frysta lingon
2 tsk malen ingefära
1 tsk kanel
3 dl strösocker
2 dl god lingonsylt
2 dl potatismjöl

Pensla med:
1 ägg
1 msk mjölk
några nypor råsocker

Nyp ihop tärnat kallt smör med vetemjöl och florsocker. Tillsätt ägg och vatten och arbeta samman – eller kör allt i foodprocessor - tills degen går ihop men knåda inte. Låt som vanligt degen vila i kylen i minst 30 minuter i en plastpåse. Klä ett pajskal med två tredjedelar av degen.
Blanda lingonen med kanel, ingefära, strösocker, lingonsylt och potatismjöl och fyll pajskalet.
Kavla ut resten av degen till ett lock, tryck ut ett mönster i locket med till exempel ett pepparkaksmått om ni vill att det ska se extrafint ut.
Tryck fast locket över pajen, knip ihop kanterna ordentligt och pensla med det uppvispade ägget, sockret och mjölken.
Grädda pajen gyllenbrun, 175 grader, mitt i ugnen i 45-55 minuter. Lösvispad grädde till.