Det är så skönt med någon som hjälper en att nysta när tråden går av

Jag skryter inte längre med min simultankapacitet som jag gjorde förut - kanske har jag tappat den. Kanske inser jag att det är bättre att gå in helhjärtat för det jag gör. Men när det gäller skrivandet så finns ändå olika kanaler i mitt huvud som går att hålla igång samtidigt.
Jag har en skör tråd som jag nystar i sedan länge, det är ibland ensamt och tröttsamt och ingen hjälper mig när tråden går av. Därför är det så skönt att nysta ihop med Annica, eller att vara tre som nystar ibland som när vi är Emma Vall. Som nu, när både Annica och jag är lite sega, vi kommer inte riktigt igång, vi har gjort mycket i år, publicerat flera böcker. Nu stöttar vi varandra varsamt, vi vet att vi är på väg att komma igång igen men vi är som två små sköra gummor som stöttar varandra på promenaden just nu - snart flyger vi nog fram över stigen igen, just nu trevar vi oss fram.