Barndomens landskap

Det är något speciellt med tillhörighet i ett landskap. Visserligen är vi uppfödda i Sundsvall och i Holmsund. Hav och skog och en slags växtlighet som är barndom. När vi tar blommor och buskar därifrån och planterar om på ön där vi båda bor på somrarna blir allt så mycket större och kraftigare, en pytteliten rosenbuske från Alnö blir stor och hög här.
Vi känner hemhörigheten i Jämtland också, Annica alla årstider, Eva i sommarlandskapet.

Vid besöket senast blev jag stående framför den här gamla dörren till en jordkällare. Vet inte varför men det känns så sommar och så hemma.