Vad är hösttröst för dig? Berätta och vinn en bok

Vill du vinna ett ex av Kärlek och käk?
Gå in på: http://evaswedenmark.blogspot.com/2010/10/jag-firar-den-harliga-hosten-med-att.html

och tävla!

För övrigt anser vi att Amanda-serien borde filmas

Har du vägarna förbi Åre kan du träffa förlagschef Sara och Förlag 404  som deltar i Åre marknad med bokbord. Där kan man köpa Kärlek och käk förstås, en del av Bärböckerna och också Amanda-serien - Emma Valls spännande deckare som utspelar sig i Sundsvall med omnejd.
För övrigt tycker vi att de borde filmas! Hur många deckarserier ser man som utspelar sig någonstans i Norrland!
Jag tycker Frida Hallgren - min favorit - ska spela Amanda Rönn! En tuff rödhårig Frida?

Balsamvinäger i min Boeuf Bourguignon - vilken höjdare!

Det är höst och man=jag längtar efter härliga grytor.
I Kärlek och käk har vi flera goda grytor. Men man vill ju utveckla sina gamla recept. Igår hade vi syjunta här, ett gäng kloka matglada och ganska kräsna  kvinnor. Förra gången gjorde jag den klassiska syjuntan med sju sorters kakor. Den här gången ville jag ha gryta.
Jag satsade på min klassiska Boeuf Bourguignon - men fick lust att testa en annan ingrediens.
Man gör ju så här:
Bryner högrev skuren i små bitar
Lägger bitarna i en gryta tillsammans med fint skurna bitar av gul lök, morötter och purjo. Häller över en flaska rödvin. Låter härligheten puttra 1-2 timmar tills köttet är mört. Jag kryddar med mycket timjan, svartpeppar, lagerblad, salt.
Detta gör jag dag 1.
Dag 2 fräste jag en röra av schalottenlökar, några vitlöksklyftor, svamp, och bacon .
Denna gång hällde jag i en deciliter balsamvinäger också (stor gryta, två kilo kött ungefär). Det var det nya!!!
Jag rörde om bacon, svamp och lök och vitlök med vinägern och blandade med grytan.
Jag pressade i saften av en halv apelsin och rörde i tre matskedar idealmjöl så såsen blir lite simmigare. Lät den andra a apelsinhalvan koka med. Innan serveringen klippte jag över persilja, det blir fint. Jag serverade med ris/bulgurblandning.
Det blev nog en av de bästa burgundiska grytor jag gjort. Tack Emil för tipset om balsamvinäger!

Valvaka på La Stella

En gång hörde jag Henning Mankell berätta att han i Tyskland fått frågan om vad han trodde Kurt Wallander röstade på, och vad han skulle ha röstat på i det tyska valet.
Det är en intressant tanke.
När man skriver böcker försöker man ta reda på så mycket som möjligt om dem man skriver om. Vad tycker de om, vilka avgörande händelser finns i deras liv, vad lyssnar de på för sorts musik. Alla frågor man kan ställa sig hjälper till att fördjupa den människa man är i begrepp att gestalta.
En annan aspekt av frågan är att människor i böcker, teater och filmer kan bli så levande att de flyttar in i ens medvetande. Man förväntar sig att de ska finnas, komma cyklande förbi en på gatan, kanske stanna upp och prata en stund.
Då hade man förmodligen inte ställt frågan vad de röstade på. Det är en sådan där social kod man tidigt får lära sig. Men man hade kanske funderat.
Det gör i alla fall jag.
Det finns många olika människor i böckerna om La Stella, säkert röstar de lite olika, men en sak är jag ganska säker på: En tvärpolitisk valvaka på La Stella hade gått i solidaritetens tecken, dörren hade stått öppen, lite bråk kanske hade uppstått men det är väl sådant man får stå ut med. Det viktiga hade varit insikten att vi inte är någonting utan varandra, och att varje människa i världen har rätt att söka sig ett bättre liv.
De hade säkert bjudit på något från ställen som Jämtland (såklart), Italien och Vietnam. Buffémat eller gaffelbitar som vi kallar det, det finns en mångfald i vår kokbok Kärlek och käk. Tack världen för all inspiration!

Varm indisk mat på Island

På Island kanske jag skulle ägna mig åt isländsk mat? De har lustiga saker som torkad fisk, fårskallar - och fårögon lär också vara en delikatess. Längtar inte riktigt efter det. Däremot frossar jag i den isländska chokladen med lakrits. Jag har aldrig sett ett land med så många olika slags lakrits, ofta tillsammans med choklad. Gott! Det tar jag med mig hem.
Annars har Maria och jag hittat en helt annan favoritrestaurang mitt i Reykjavik. Shalimar heter den, en indisk-pakistansk restaurang med ljuvlig mat.
Här i staden är gatorna tomma, få människor, stora vidder, en strikt färgskala med svart lava, blå himmel, naturfärgade tröjor. Igår när vi åt en underbar Tandoori tänkte vi hur våra indiska vänner skulle känna om de kom hit? Jag vet min vän Uma, hon blev livrädd när hon bodde vid Tegnérlunden mitt i Stockholm och frågade var alla människor var. Bor ingen här? undrade hon och blev rädd för att gå på de tomma gatorna.

Här är några vänner vi träffade när vi åkte buss ut en bit utanför staden. Maria tog bilden.

Äpplen och ärlighet?

I dag regnar det. Ihållande och tröstlöst. Men igår, igår var det den där särskilda sortens höstdag som gör att det går att älska den här årstiden.
Jag jobbade i trädgården på min och Evas gemensamma sommarö. Slet med en rönnspirea som tagit över ett alldeles för stort hörn av tomten. Grävde upp rötter, frilade en vacker bergäll och tittade då och då på ett älskat äppelträd i närheten.
Det är så här en stor del av böckerna i bärserien har kommit till. På ön, i våra trädgårdar, där det undermedvetna får fritt spelrum under lagom ansträngande kroppsarbete.
Vi kan ha suttit på våra verandor, eller suttit vid bryggan och diskuterat relationen mellan Börje och Anita eller hur nyheten om Håkans relation med Susanne kommer att tas emot. Satt igång nya tankar helt enkelt, dock inte färdigtänkta.
Det sker med gräsklipparen i handen, eller möjligen med sekatören i högsta hugg!
Igår kom jag att tänka på äpplen, att det krispiga svala på något vis hör ihop med det som är så lätt att förknippa hösten med, upprensning och nystart. Äpplen och ärlighet på något vis.
Sagt och gjort. Jag plockade hem lite av äpplena för att bära med mig känslan, inhandlade en ny pärm för framtida ordning (vackra mönstret virrvarr) och inser att det nog skulle gå att skriva många sorters fortsättningar på böckerna om familjen kring La Stella. Eller kanske deras grannar?
Här är i alla fall något att värma sig med kalla höstkvällar:

Äpplen i calvados:
3 äpplen
1 msk smör
2 msk ströxocker
rivet citronskal
3 msk calvados

Skala och kärna ur äpplena och dela dem på hälften. Skiva halvorna tunt.  Smält smöret och rör ner socker, citronskal och calvados till en sås. Vänd äppelskivorna i såsen och lägg dem på ett ugnsfast fat och tillaga dem i 225 grader i cirka 15 minuter i ugnen. Servera gärna med glass.

Och här är vinnaren av Smultron och svek!

För mig är hösten värme, färg och kärlek tillsammans med dem jag älskar. Kan det bli bättre? skriver Lotta på bloggen Min plats i solen och vinner därmed ett ex av den första delen i Bärserien.
Grattis Lotta! Skicka din adress till sara@forlag404.se så kommer boken!
Vi återkommer snart med nya tävlingar.

Tävling: Vill du vinna Smultron och svek?

Vill du vinna första boken i Bärserien? Den heter Smultron och svek. Den har varit omöjlig att få tag i ett tag men nu har Förlag 404 tryckt upp en häftad upplaga. Vill du vinna? Skriv en rad  i kommentarerna, en tröstrad när hösten nu kommer så vi blir lite glada!

Om du länkar till din egen blogg och skriver det i kommentaren får du två vinstchanser.
Vi kör ett snabblotteri på en vecka. 7 september avgörs tävlingen, sen fortätter vi i höst att lotta ut de andra böckerna i Bärserien.

Bloggat om Kärlek och käk

Det finns många roliga bloggar om böcker och om mat! På några av dem kan du läsa om Kärlek och käk - vilka recept de gillar och ogillar till exempel... Besök Bokmania så får du veta vad hon tycker om messmör och läsa hur kul hon skriver om vår bok. (Bilden ur boken är lånad från Bokmania)Linnéas skafferi  håller på med en bok som kommer bli något alldeles extra - det vet jag eftersom Katja Kristoferson fotar. Hon tog också våra fina bilder till Kärlek och käk.BookyDarling har också snappat upp Kärlek och käk, liksom  Allas vår Lisen och Birgitta Höglunds mat.Har du sett fler som skriver om vår bok?

Tänk om man var Liselotte...

Det fina med att befinna sig i böckernas värld är att det går att styra och ställa en hel del med tillvaron. Ibland tänker jag att det är den ultimata flykten från en verklighet som inte alltid är så rolig. Som nu. Det är första veckan inne i stan, barnen har börjat skolan, den fattiga författartillvaron räcker inte till månadskostnaderna, utanför på gatan hänger en skog av valaffischer och inte en enda känns riktigt trovärdig. Jag sitter vid mitt skrivbord och tänker att det kanske blir bättre om jag städar...
Framför mig på hyllan står min och Evas bärserie.
Det slår mig att det inte vore så dumt att vara Liselotte Ponti. Hon har visserligen åkt på en del smällar men alltid rest sig upp. Orädd har hon fångat möjligheterna i stunden.
Jag menar, vore det inte underbart att sitta där i ett gammalt hus från sekelskiftet och veta att många drömmar inte bara är förverkligade, de bär också.
Hon har skaffat sig en egen fastighet, med egen resebyrå och yogastudio, ett hyreshus för kvinnor och hon har ett konto för egna lustfyllda behov.
Hm.
Jag flyttar några pärmar. Drar med en trasa över skrivbordsskivan. En hög med papper som borde arrangeras i pärmar förblir osorterad.
Eller så kanske man borde vara Mario. Sitta i en ombonad restaurang och låta sig omslutas av dofterna från köket och höra sorlet från människor som unnar sig något gott. Eller kanske snarare vara gäst och inte företa sig någonting.
Som jag gör nu, fast under trevligare former!