Det var som att äta ett ljuvligt sockermoln

Jag var på tårtfest häromdagen. En otrolig fest med så många tårtor att jag tappade räkningen, avancerade saker med vit choklad, blåbärscheesecake och så vidare. Men det fanns en som jag fastnade för så totalt: Miriams Drömmarängtårta! Den såg ut som ett vitt moln, den innehöll marängbottnar, krossad dajm, massor med skivade bananer, vispgrädde - det var som att äta ett sockermoln. Äsch den, sa Miriam, den brukar vi alltid göra till alla födelsedagar hos mig.
För mig var den i alla fall en upplevelse som slog ut alla de andra tårtorna!

Var det Mario i köket?

Jag (Annica) och min familj firade förstås påsken i Jämtland. Närmare bestämt Storlien. Mitt i byn finns ett gammalt vackert timmerhus som en gång i tiden var kaffestuga för entusiastiska skidåkare, numera är det en restaurang. Den ligger mig dessutom mycket varmt om hjärtat och heter också passande nog Flamman.
Jag som har en son med multipel födoämnesallergi är inte bortskämd med fungerande restaurangbesök.
Desto gladare blir man när det blir som på Flamman.
Min som är en mycket tapper ung man och van att stå tillbaka sken som en sol när det visade sig att han fick den lyxigaste och vackraste lunchen.
Tänk om det var så lite oftare.
Vad det är på tallriken? Kyckling konstfärdigt arrangerad med grillpinnar, en vacker rulle tortillabröd och till det ris med syrad kål, paprika och kantareller.
Det var nästan som om det varit självaste Mario Ponti som stått i köket och ansträngt sig till det yttersta.
Nu begriper jag väl att det inte var så, även om det ibland är svårt att ta sig ur villfarelsen att alla de människor som befolkar bärböckerna inte är möjliga att träffa annat än mellan bokpärmarna. Hur som helst, vilken tur att sådana kockar som Mario finns i verkliga livet också!

Den italienska chokladtårtan som tröst en snöig dag

Vi har varit lite lata med bloggen men annars är vi mer aktiva än på länge med Bärböckerna. Vi sätter ihop våra recept och redan till sommaren kommer det en vacker kokbok med vår bärrecept. Här kommer en tröst en snöig annandag påsk. Vad kan man göra annat än vara inne och baka?

Släktens italienska chokladtårta
4 ägg
2 dl socker
150 gram smör
150 gram mörk choklad
1,5 dl vetemjöl
1/2 tsk bakpulver
Ugnsvärme: 175 °
Smörj en rund form, mjöla den.
Vispa ägg och socker luftigt.
Smält smöret i en djup tallrik över en kastrull med kokande vatten. Rör samtidigt i cirka 100 gram av chokladen så att den smälter ihop till en smör-chokladröra.
Häll chokladröran i ägg- och sockerblandningen. Rör om. Blanda ner vetemjöl och bakpulver. Häll i formen och grädda i cirka 35 minuter.
Innan kakan svalnat riv resten av chokladen och strö den över kakan. När chokladen smälter bred ut den med en matkniv. Låt kakan svalna helt. Sikta florsocker över innan serveringen. Klipp gärna mönster  i ett smörpapper och lägg över tårtan innan siktningen.

Roliga mångsidiga Lotta Kühlhorn har gjort våra omslag

Vi är väldigt stolta över omslagen till våra bärböcker. Det är Lotta Kühlhorn som gjort dem. En rolig mångsidig formgivare och designer. Vi får ofta frågan i skolorna om vi själva gjort omslagen, men det har vi inte.  Smultron och Svek först kom ut inbunden och då hade förlaget försett den med ett fasansfullt omslag, lite typ Harlekin och vi led för att det var så fult. Men vi var orutinerade och hade förkastat så många att vi till sist tog det som var minst gräsligt. Men det var gräsligt. Det var Månpocket som sedan beställde det fina omslaget på Smultron och svek. Sedan fick Lotta K göra omslagen till de tre andra böckerna i serien. Jag blir så förvånad när t ex en bokklubb som gav ut Hallon och hat sedan valde att göra ett eget omslag, Bäromslagen profilerar ju böckerna så kongenialt.
Lotta gör också roliga  inredningsprylar med femtio- och sextiotalsstuk för Retro. Idag såg jag roliga hyllpapper och hyllremsor till exempel! Titta in på Retro om ni är på Söder, ligger på Folkungagatan. Läs mer här

En billig god och värmande soppa

Den här bilden har inget med linssoppan att göra - annat än att man äter mycket linser i Indien. Men jag tycker om att se på hur entusiastiskt de äter. Minns inte var jag tog bilden men det var någonstans i södra Indien.

Vintern håller sitt grepp, Annica vill gå ut och göra snögubbar, Eva sitter inne och längtar efter solen och beställer resa till Paris! Vi har olika sätt att tackla vintern. men lagar mat gör vi gärna båda två.
Varför inte en varm linssoppa, så som Eva gjorde den på det glada sjuttiotalet?
Gul och glad linssoppa
Hacka några gula lökar och några klyftor vitlök och låt dem steka mjuka i smör eller god olja i en gryta. Lägg i 1 tsk gurkmeja, chiliflakes efter smak, paprika, spiskummin,  och låt det fräsa ihop med löken. Lägg i några lagerbärsblad och 1 kanelstång.
Häll på två liter vatten och cirka 4 dl röda linser, tillsätt god kycklingbuljong och låt soppan först få ett uppkok, sedan puttra långsamt i minst en halvtimmre.
Strax innan serveringen blandar du - om du inte vill ha en vegetarisk soppa - i tre hekto köttfärs som du stekt och smaksatt så att den har god smak.  Strö över persilja innan du serverar. baka bröd till eller köp ett gott bröd, valnötsbröd kanske, som passar till soppan. Lite ost till. Ät och njut!

Billig och bra vardagsmat eller en bra festrätt till många - då kokar du bara mer soppa och ökar på ingredienserna. Smaka av så att soppan inte känns för tunn och mesig! Den blir gul och vacker.

Hurra det går att skriva inlägg igen!

Hela dagen har Blogger strejkat och vägrat att låta oss skriva inlägg. Då blir man desperat. Det var tydligen det nya redigeringsverktyget som strejkade. Nu hoppas vi det ska vara fixat! Annica och jag skulle prata recept idag men hamnade i stället i en spännande intrig. Mer om det så småningom. Det är fascinerande när ideerna blixtrar till och man känner inspiration.
Vi spånade och åt resterna från Eva födelsedagsfest häromdagen. Men det är något märkligt med hennes chokladpudding -  på festen glömde hon ta fram den. Idag skulle det bli dessert - hade hon lovat Annica men puddingen blev kvar i kylskåpet. I morgon ska ni i alla fall få receptet till den glömda puddingen!

Fanfarer, pukor och cymbaler! Eva fyller år!!!!

Det är en viktig dag i dag! Eva fyller år och detta måste inte bara uppmärksammas det måste firas också. Rejält. Jag hade hoppats att jag och Eva i någon av vår fyra bärböcker hade skrivit om ett överdådigt födelsedagskalas, men festerna i böckerna har allt som oftast någon annan anledning.
Att Börje och Anita firar bröllopsdag, att det är inflyttningsfest, eller bara för att det är sommar och en bra dag att plocka fram grillen. Det har varit en hel del dramatiska återföreningar och framgångsrika företagsevent som det heter numera. Det har firats att barn har fötts.
Men någon direkt födelsedag? Näe.
Så nu får jag improvisera.
Vi bjuder på goda, läskande frukter. Något som doftar sommar och till det en massa goda ostar. Gärna från Jämtland. Som dryck serveras naturligtvis endast det bästa, champagne! Sedan kan det finnas goda röror, rostade nötter, kanske tunnskivad oxfilé eller varför inte Marios musslor i vitt vin?
Vid sidan av det skickar jag med en bild på min lilla rhododendron som växer på sommarön. Förra sommaren var första gången den blommade. Den är mycket speciell, skotten kommer från Evas enorma och överväldigande planta på samma ö och varje gång jag ser den tänker jag inte bara på henne utan allt roligt vi gjort och allt vi faktiskt åstadkommit!

Grattis Eva! Du är bäst!!!

Den allra första semlan...

När jag var liten och kom hem från skolan några veckor i februari stod det då och då en semla och ett glas o´ boy och väntade på köksbordet. Det var naturligtvis min hårt yrkesarbetande mammas förtjänst. Hon cyklade hem på lunchen och skyndade sig att fixa så att hennes omtänksamma ande svävade över det annars så tysta och tomma huset.
Hon brukade lägga fram tidningar också som hon hade lånat. Då läste jag novellerna i Allas samtidigt som jag mumsade i mig godsakerna.
De där stunderna var de bästa på hela dagen.

För första gången i mitt liv bakade jag så semlor igår. Till min allergiske son. Naturligtvis använde jag mammas recept (något modifierat). Han har alltid undrat över den där vita fluffigheten och nu var det alltså dags att äntligen få smaka på grädde. Pyttelite grädde.
Därför blev det minisemlor med laktosfri vispgrädde och pudrade med florsocker. Det var inte förrän de redan var uppätna som jag kom på att jag borde ha fotograferat dem!

Mammas omtänksamma semlor:
100 g smör (går bra med mjölkfritt margarin)
3 dl mjölk (eller havremjölk)
1 1/2 pkt jäst
1/2 tsk salt
1 dl socker
1 1/2 tsk hjorthornssalt
9 dl mjöl
1 ägg (det uteslöt jag)

Jäs degen i 10 minuter innan du bakar ut cirka 20 runda bullar (det blir mer om man som jag gör minisemlor). Jäs sedan i ytterligare 45 minuter. Tål man ägg så kan man pensla bullarna.
Grädda i ugnen 5-10 minuter i 225 graders värme.

För den som är allergisk mot mjölkprotein så finns det vispbar sojagrädde, men en hel del är ju allergiska mot soja också, då kan man prova att vispa havregrädde med gelatin. Vi hade nu turen att få använda laktosfri grädde! Mums

Min omsorgsfulla mamma var bekymrad över att barnbarnet inte fick mandelmassa (eftersom han är allergisk mot nötter) och gav förslaget att lägga en liten blandning av banan, kakao och grädde i botten.
Succe!

Om han tyckte om fluffigheten? JAAAA! Han bad om att få två och jag gav vika...

Jag ska visa kärlek till mig själv idag och ge mig pyssliga plättar

I kylan hallucinerar jag om varma gosiga saker, semlor med het mjölk, varma plättar. Jag var på Crêperie Fyra knop på Svartensgatan häromdagen som brukar ha perfekta tunna goda pannkakor, men oj det var inte bra. En pannkaka degig i mitten, det var inte gott. Så idag när det är kallt och hemskt och man inte vill gå ut (om man heter Eva alltså)  och jag drabbas av längtan efter barndomssöta goda saker tror jag att jag ska steka en  lagg plättar bara åt mig själv. Jag får inte lika dåligt samvete när jag äter plättar... de är så små.
Mario älskar ju att göra goda efterrätter till sin familj. Ja att laga mat till dem. Det är hans sätt att visa kärlek. Jag tror jag ska visa kärlek till mig själv idag och göra en hög av Marios plättar! Så här:

Pyssliga plättar på Marios vis
1 ägg
2 dl filmjölk
Smör, till stekning
2,5 dl vetemjöl
1 tsk bakpulver
1 nypa salt

Vispa ihop ägg, filmjölk och smält smör (cirka 1 matsked).
Blanda i mjöl, bakpulver och salt och blanda väl.
Stek i plättlagg, eller använd en stekpanna och gör små pannkakor. Servera gärna med färska blåbär, lönnsirap eller lingongrädde. Mums!

En liten stund senare: Nu har jag gjort plättarna - men de blev inte så goda som jag tänkt mig. Jag tror jag tar Gullis pannkaksrecepts till mina plättar nästa gång:

Gullis pannkakor:
2,5 dl vetemjöl
lite salt
3 dl mjölk
3 dl vatten
3 ägg
2 msk smör
SMÖR till stekning - i ganska stor mängd... och het stekpanna så det blir bruna fraskanter. Mmm...

Hur vill ni ha era pannkakor/plättar?

Friluftsdag är väl ett vackert ord

Vaknade när det fortfarande var mörkt ute. Nästan bara minusgrader och ett vackert vitt snötäcke. Perfekt för en friluftsdag med andra ord. Lite trött ordnar man med matsäcken, det ska vara mackor, choklad, frukt och lite godis, allra minst. När man plockar upp smörgåsarna ska det prassla av smörgåspapper och när man häller upp chokladen ska det bildas lite skinn på ytan.
Jag älskar friluftsdagar. Har faktiskt allvarliga funderingar på att återinföra dem i vuxenlivet. Man hör ju på namnet att det är bra: En fri luft att andas under en hel dag. Det kan bara inte misslyckas.
Den dagen det blir aktuellt med en friluftsdag och jag känner mig extra motiverad så tar jag muurikkan med mig och lagar till renkött över elden. Eller så nöjer jag mig med en eld, en pinne och en hel del pinnbrödsdeg.

Så håll till godo med ett av det ljuvligaste livet har att erbjuda, fri luft och matsäck!

Pinnbröd:
8 dl vetemjöl
1 tsk salt
4 tsk bakpulver
100 g smör
3 dl filmjölk

Stoppa ned härligheten i en plastpåse i ryggsäcken. När det är dags för att grädda dem, glöden ska vara mättad orange, klipper man antingen av ena hörnet på påsen och trycker ut degen runt en pinne. Då ska den vara lös och man använder lite mindre än 8 dl mjöl. Eller så har man knådat degen hemma så pass att man utan besvär kan ta en bit deg och rulla till en längd som man sedan rullar runt en pinne.

Renkött i Muurikka:
Ta tunnskivat lättrökt renkött, lök och gärna lite svamp som du fräser i pannan tills löken mjuknat. Ät till vitt bröd, gärna  kebabbröd och toppa med färska grönsaker och en god sås.